Det går långsamt men det går

Allmänt / Permalink / 0
Jag skrev ju om de där kvinnorna som dör i hemmet - varje år - igår. Om vår gemensamma noll vision, om att våld aldrig är ett alternativ. Jag skrev om de för att deras ord har tystnat. Jag skrev för att synliggöra dem. Vad hade de för drömmar? Det är förövarna som vi som samhälle bör betrakta som de riktiga offerna. De behöver hjälp. Våld är aldrig den som blir utsatts fel, ingen ska dö av våld i sitt hem. 

Jag skrev dock inget om alla kvinnor som har egna hem. Som genom att vara självförsörjande bestämmer över sina liv, både om de är eller inte är i relationer. Jag skrev inget om de för vi bara tar det som en självklarhet. Är det nått jag lärt mig av livet är det att sluta ta saker för givet. Istället bör vi känna tacksamhet. Tack för mitt hem. Tack för att jag får bo i Sverige & för att saker & ting går att förändra. Det går långsamt men det går.

(null)

Till top