Positivttindrande

Maximera allt är min generation i ett nötskal, på gott och ont. Vi vill ha allt, vi vill göra allt och vi vill kunna allt. Varför ställer vi dessa skyhöga krav? För att vi kan ställa dem och för att vi är generation; oändliga möjligheter. Det gör oss världsvana vid en tidig ålder, men det gör oss samtidigt oerhört kräsna. Vi är inte bara generation oändliga möjligheter, vi är även generation slit och släng. Vi kan få en ny om det vi har är halvbra, så vi kasserar det vi har - oavsett om det är en pryl eller en kärleksrelation, vi lägger inget fokus på att reparera och laga.

Idag har vi möjlighet att byta, så vi byter, redan innan vi har konstaterat källan till problemet. Det är kanske inte så konstigt att vi inte lär oss att lösa konflikter, hantera problem och ta oss igenom svåra situationer tillsammans, istället tar vi nästa. Det kanske inte är så konstigt att vi inte lär oss att laga våra trasiga prylar, att köpa nytt är både mer ekonomiskt och går fortare. Men hur är det då med nästa relation, uppstår det inte problem även där? Vi är generation slit och släng på gott och ont. Vi ser på reality-TV hur folk spelar spel med varandras känslor, det är inte på riktigt fast samtidigt är det på riktigt. Vi har ibland så många möjligheter att allt till slut blir ett virrvarr av konsumtion även när det kommer till våra hjärtan. Kan vi verkligen byta ut vårt hjärta sen om slit och släng känns omodernt? När har maximera allt gått för långt? Vi vill ha allt o vi vill göra allt, det är på många sätt bra tycker jag. Jag ser det som ett stort privilegium att vi som växer upp idag har så stora möjligheter att förverkliga oss själva, att göra vad vi vill, att bli vad vi vill och i princip åka vart vi vill i världen. Oändliga möjligheter kräver också en stor portion ansvar, vi måste vara rädda om varandra. Vi måste lära oss att tänka ecosmart; lära oss att skilja på konsumtion och relation, vi måste lära oss att ta hand om det vi har, för väldigt ofta är det vi har bra. Att på en gång kasta det som fungerar halvbra får inget kravmärke eller grönsvan. I relation ecosmart hittar man lösningar på problemen, man tar hand om sitt hjärta helt enkelt, för man vet att det inte finns några garantier att man kan få ett nytt <3 Relation ecosmart; att vara rädda om det som man har och inse att man inte kan byta hjärtan som man byter prylar. Det har inte riktigt slagit igenom i min generation, men det kanske kommer att komma i framtiden.






Bilderna är tagna i Frankrike