Positivttindrande

För lite mer än sex år sedan skapade jag den här bloggen. Det var ett år av hjärtesorg, men tillsammans med mina vänner tog jag mig igenom dagarna. Jag pluggade nationalekonomi. Vi gjorde prognoser om utbud och efterfråga och det kändes som att jag inte fattade någonting. Jag varken sov eller åt. Jag levde på kaffe och ägg, en mycket märklig kombination. Det var ingen diet och det är inget jag rekommenderar. Ibland blir det som det blir och man gör liksom vad man kan för att ta sig igenom dagen. Jag varken sov eller åt, det är nämligen så med krossat hjärta att ingenting fungerar som det ska. Jag har dock alltid kunnat fokusera, oavsett hur mycket kaos det har varit i mitt liv har jag alltid haft fokus framåt. Därför hade jag bra resultat på tentorna och jag avslutade min värsta kurs på universitet med ett vg. Jag gjorde liksom vad som stod i min makt för att inte gräva ner mig i sorgen. Det var faktiskt äkta sorg jag kände efter att ha fått mitt hjärta krossat. Jag tror att första gången det händer är värst, den sorgen kan inte bli lika stark igen, botten är inte lika långt ner nästa gång. För varje fall vi är med om, så höjer vi vår lägsta nivå. Vi vet hur vi ska bete oss för att resa på oss igen, borsta bort det värsta dammet som finns där nere på botten och hålla huvudet högt. Till slut når vi ytan och kan andas igen. När vi kan andas igen ska vi ta djupa andetag nerifrån magen och tacka oss själva för att vi ställde oss upp fast benen skakade, för är det någonting som är värt en applåd så är det när vi reser oss igen, efter varje fall! 

 

Vad händer egentligen med tillit när den blir vänd upp och ner? Jag bestämde mig för att inte sluta lita på folk. För tillit har alltid varit en egenskap jag värderar högt. Jag försvarade vikten av tillit, så som jag alltid gjort, tills folk tröttnade på att argumentera emot mig. Det var konstigt för folk. Jag skulle säga att jag inte kunde lita på folk tyckte de, men så sa jag precis tvärtom. Det gör jag fortfarande, för utan tillit är det ingen idé att ha relationer. 

 

För lite mer än sex år sedan skapade jag den här bloggen, då som nu är strategin att fokusera framåt, att ha ett öppet sinne och att värdera tilliten till varandra högt. Tillsammans är vi bättre än vad vi är ensamma. När vi vågar släppa in människor i våra liv blir de mer innehållsrika. Tack till alla er som läst min blogg till och från, eller hela tiden, i sex år. Utan er hade min blogg inte haft samma styrka och dignitet. Jag skapade den här bloggen med en övertygelse om att alla, som vill, kan börja tycka om sig själva och hitta sin inre trygghet. Jag hade ett enormt behov av att veta att alla små steg som vi tar leder någonstans. Styrkan i att tycka om dig själv är en kraft du tar med dig var du är går, vad du än gör & alldeles oavsett vem du träffar på. Tyck om dig själv, du är värd det!