Människor är komplexa
Höst, imorgon är der november. Det är inte min månad & hösten är inte min årstid. Jag gör mig inte så bra i mörker. Det är som att de mörka dova färgerna gör mig ännu mindre än vad jag redan är. I år har jag ingen plan för november. Jag har ingen ambition att bli förstådd varken på jobbet eller i mitt privatliv. Min ambition är mer av den enkla slaget; att ta lunchpromenader för att vara ute när det är ljust.
Människor är komplexa, de är både och, de är ambivalens blandat med tvärsäkra beslut. De är vänlighet blandat med osäkerhet. De är allt och ingenting på samma gång. De vet vart de är på väg men har ingen aning om hur de kommer dit. Människor är komplexa - de är stora i det lilla och samtidigt små i det stora. Framförallt är människor bara människor. De är inte fullkomliga men de gör sitt bästa.
Morgonträning på Friskis