En bit på vägen
Jag tror att jag vet väldigt väl att min dröm är att bli coach. Som min nära vän sa, du coachar oss på daglig basis. Det har alltid låtit så fluffigt och ovetenskapligt, fast det inte är sant. Det är komplicerat och kräver sin beteendevetenskap.
Under hela min karriär har det varit extremt viktigt att bli tagen på allvar, att vara kompetent och proffsig. Ingen ska ifrågasätta min kompetens och kalla den flummig! Det har varit så viktigt för mig att vara och uppfattas som kompetent att det
enda som blev kvar var de hårda frågorna. Jag har och trivs på jättemånga sätt med att vara en expert. Att ge väldigt konkreta och precisa råd som är uppbackad av lagar, regler, policy å förordningar. Det är så konkret kompetensen kan bli. Det
krävs såklart en viss mängd beteendevetenskap även här, med främst som förhandlare, medlare och rådgivare. Så mycket som jag har utvecklats på de här tre åren är svårt att beskriva. Ibland faller saker på sin egen orimlighet, som att hårda frågor
har fått mig att längta efter de mjuka. Eller så är det precis därför det är rimligt.
En expert inom arbetsrätt.
Men i första hand är jag personalvetare, feminist och människa i ett. Det mjuka och hårda får lika stor plats i mig, det är både rimligt och orimligt på samma gång för det är jag. Allt i ett. Ett i allt.
Ibland rymms inte alla funderingar, och orden blir för många. Det kan i sig betyda att jag har kommit en bit på vägen mot drömmen som är gömd däri.
