Mittpunkten i varandras liv
Ett tydlit tecken på att relationen har destruktiva drag är att man inte kan planera saker tillsammans, man låter sin egen kalender vara obokad och man är så flexibel att man slår knut på sig själv, för att man så hemskt gärna vill kunna när hen har tid. Det är en flexibilitet som bara går åt ett håll. Hur upptäcker du då detta? En spegel av det liv man faktiskt har, är ens vänner, så när de säger att det inte verkar stå rätt till, vill de väl.
Jag har haft öppna kalendrar,
som om jag inte vore nog viktig för att bli inplanerad. Det var länge sedan men det var en viktig lärdom att så vill jag inte ha det.
Att få bli den viktigast och att få ha en gemensam kalender, där livet är gemensamt och viktigheten är delad mellan varandra, att få vara viktigast i någon annans liv, det är fint.
Social och psykoligisk trygghet är motsatsen till att ha en öppen kalender för någon annans skull.
Att istället ha en gemensam kalender, men samtidigt vara så trygga så att ni kan göra saker var för sig, men ändå ha kvar känsla att ni är viktigast för varandra. Relationer är ingen välgörenhet, välgörenhet är att ge utan att förvänta sig något i retur. Relationer är motsatsen, det är att både ge och få, det i sig leder till att ni blir mittpunkten i varandras liv.