Positivttindrande

Året börjar lida mot sitt slut. Jag brukar ofta anpassa mina årssammanfattningar till korta, läsvänliga och kärnfulla inlägg för att ni ska orka läsa och tycka att det är intressant. Min sammanfattning i år är inte anpassad alls. 2016 års sammanfattning är istället lång och detaljrik för att fånga ett händelserikt år. För er som redan nu inser att detta är ett för långt inlägg vill jag passa på att skriva, under tiden ni fortfarande läser: Tusen tack för ett händelserikt och roligt år, jag ser fram emot att få uppleva 2017 med er!

 

I januari hade jag mycket att göra på jobbet, jag trivdes med att ha fullt upp. Från förra året hade jag lärt mig att inte göra några livsförändringar i januari, förändringar hinner jag med under året, allt behöver inte hända på en gång. Denna lärdom från 2015 gav mig en harmonisk start på 2016. Jag blev samtidigt inte rastlös eftersom jag hade fullt upp på jobbet. Januari och februari var intensiva träningsmånader, sen stukade jag foten och hittade spinning som träningsform, det höll jag på med tills foten blivit bra igen i juni. I februari var jag och Jannica och hälsade på Irene i Visby. Vinterbad i 2 gradigt havsvatten var en surrealistisk upplevelse men det var ändå friskt och häftigt, så tack för att ni övertalade mig. För er som inte har prövat kan jag rekommendera det, men se till att det finns en varm bastu i närheten! Irene har även hälsat på mig, Jannica & Abeba i Stockholm. I februari dog vår allas älskade farfar, Werner Abrahamsson, han blev 93 år, det var oväntat trots hans höga ålder. Vi hade en fin och ljus begravning. Det är roligt att han har fått vara med under min, mina syskon och mina kusiners uppväxt. Han har alltid varit en positiv och levnadsglad person. Vi gör var vi kan för att hålla hans minne och anda levande. Vi påminner oss ibland när vi gnäller om farfaras livsinställning och hans nyfikenheten: Han ville ständigt lära sig någonting nytt.

 

I mars fick jag nog av att pendla, Uppsala - Solna. Det var en dag på pendeln som jag sa till min syster att nästa månad ska jag flytta till Stockholm. Det var nästan lite osannolikt att det skulle lyckas, men i april bodde jag i Stockholm, Sundbyberg tillsammans med Lina som jag känner via Josse L. Min plan har aldrig varit att flytta till Stockholm, mitt beslut att bo här nu är med andra ord inget livsavgörande beslut, utan förändringsbart. Det är roligt och lyxigt att båda mina syskon också bor i Stockholm. Under året har det varit roligt att få lära känna Andreas flickvän Hannah bättre. Det jag också gillar med Stockholm är att bo i samma stad som Josefine R igen. Maj är min bästa månad, alltid och oavsett. Vi var ett stort gäng som var i Göteborg en helg hos våra underbara kusiner Josefine och Johanna. Det var Götebortgsvarvet på agendan och både löpare och coacher hade fullt upp. På kvällen hade vi en lyckad middag och det var en rolig långhelg med ny träningsinspiration. I maj började jag med ett roligt projekt på jobbet.

 

Under sommaren var det lugnare på jobbet och det gjorde så att tankarna jag haft på utveckling och att göra någonting annat växte sig starkare. Juni, juli och augusti, det är något speciellt med sommarmånaderna. Jag inledde sommaren med en helg i Visby under Almedalsveckan. Gotland och Irene visade sig som vanligt från sin bästa sida. Under sommaren hade jag härliga och roliga sommarkvällar tillsammans med Marie, Kristin och Caroline. Jag var på tre roliga semesterresor under mina 4 semesterveckor: Giens, Bristol och Jämtlandstriangeln. I Giens lärde jag, Caroline, Johanna och Madde T oss att vindsurfa. Vi hann även med att träffa nya vänner via UCPA, se Cannes & Nice och njuta av semestertillvaron. Till Bristol tog jag med mig mamma, det var roligt att visa mamma mitt älskade Bristol. Vi sprang varje morgon, bodde på ett mysigt hotell i Clifton, shoppade och gick på Graffitivandring genom stan. Sista semesterresan gick till Jämtlandstriangeln, mamma fyllde 60 år och födesledagsmiddagen var upp på Blåhammaren. Släkten vandrade Jämtlandstringeln med ballonger på ryggsäckarna, mycket lyckat! 

 

På sensommaren blev jag kär och augusti var en bra månad, det var även september. Författaren Paulo Coelo skriver dock att kärleken måste vara möjlig, det visade sig att den inte var det. Jag fick inget krossat hjärta, bara krossade förhoppningar. I september sprang jag och fem powerkvinnor halva Lidingöloppet 1,5 mil. Inför det loppet hade jag tränat i Ursviksbackarna. I oktober fick jag besked att jag fått jobbet jag sökt internt på det företaget jag jobbar på. Dock blev uppsägningstiden förlängd så istället för att börja i november så började jag i december. Jag började träna inomhus igen och hittade ett nytt favoritpass: Intensiv jympa. I november köpte jag lägenhet med inflytt nästa påsk, i samma område där jag bor idag. I november sänkte sig mörkret utomhus och jag var mest inomhus: Mycket jobb på både gamla och nya stället. När jag till slut bytte jobb i december tyckte en av mina nära vänner att det var skönt att jag "bara" hade ett jobb. Med samma vän, Jannica har jag under hösten/vintern gått på en nybörjar kurs i Ashtanga yoga. Stockholm har haft finbesök av Emma i både november & december, vi tillsammans med Frida hittade på mycket skoj. I december fyllde jag 28 år och hade en lyckad födelsedagsmiddag, det bästa är att få vara tillsammans.    

 

2016 har handlat om att hitta tillbaka till vänskapsrelationer samt att dela på ansvaret för att relationer ska fungera. Det har handlat om att hitta tid för återhämtning i en hektisk vardag. Om att fortsätt vara flexibel i en föränderlig värld och om att anstränga sig för att inte göra små problem stora. Jag har varit vegetarian 2 månader för att se om det kunde hjälpa obalansen i min magen. Under den tiden lärde jag mig att laga vegetariskt och hitta nya goda bönor jag inte visste fanns (cannellinibönor). Nu har jag återgått till vanlig kost vilket har gjort många av mina middagsgäster (framförallt Marie) lyckliga. Ät mer grönt är trots allt ingen dum idé!

 

2016 jag, vi & ni hade förväntat oss att jämställdheten skulle ha kommit längre under 2016. Jämställdheten får därför en egen punkt i min årssammanfattning, det viktiga arbetet måste lyftas upp. Jämställdhet är ingen ny grej, det är ett arbete som har pågått länge. Jag vill att kampen för kvinnlig rösträtt ska ingå i undervisningen i skolan! Idag gör den inte det, på sin höjd under skolgången har vi fått höra ett årtal, 1921, och ingenting mer!! Detta är ett stort problem, eftersom kunskap är makt. Kampen för kvinnlig rösträtt är ingen liten fråga som kan förklaras med ett årtal. Det är grundläggande kunskap kring hur vår demokrati har vuxit fram och att det ska vara ett självklart inslag. Vi läser om första och andra världskriget flera gånger. Jag hade kunnat läsa om kvinnlig rösträtt flera gånger, men jag hade nöjt mig med en gång, på det sättet skulle vi även hunnit med att läsa om krigen, en gång. SVT kör en dramaserie samt dokumentär om kvinnornas kamp som heter "Fröken Frimans krig", som alla borde se. Min förhoppning är att 2017 blir ett år då vi har jämställdheten i fokus. Vi behöver det! Företagen behöver det för att öka lönsamheten och världen behöver det på alla sätt och vis!! Om ämnet jämställdhet kommer ni att få höra mer under 2017 det lovar jag er. Tack för att ni tog er tid att läsa min sammanfattning, GOTT NYTT ÅR!!

 

För er som vill ha en sammanfattning av vad som har hänt i världen kan jag rekommendera SVT Nyheters årskrönika.