På det okomplicerade.
Att vakna upp från en mardröm. Att se det dova rummet. Känna hur pulsen går ner i tankt med att insikten kommer om att det bara var en hemsk dröm. Förut hade jag svårt att lämna känslan som en mardröm ger och hade med mig den under dagen, men inte idag. Jag lät känslan av drömmen försvinna med morgonljuset. Att inte fokusera på mardrömmen, utan på morgonen: På frisyr, mascara, jobbdator, klädval, cykel, buss och morgonkaffet. Det okomplicerade.
Jag kommer sakna allt det vanliga. Personerna bakom tjänsterna. När jag började jobba så tyckte jag att kaffepauserna var för långa. Haha jag var lite hetsig då. Jag ville hellre jobba och lära mig saker. Men med tiden har jag insett att paus är bra. Jag kommer sakna det vanliga, jag kommer att sakna er.
På kvällen har jag umgåts med mina vänner via telefon och planerat in helger i spetember då vi ska ses, varit ute och sprunigt, kollat på friidrott och tänt massor med ljus. Augusti är på väg att ta slut. Det har varit en lång och grym månad. Tack alla inblandade.
Höjdpunkt i augusti var när jag nästan slog Caroline på Tällbergsmilen. Hon var bara 4 sekunder för mig,
Carolines 4 viktigaste sekunder i augusti.