Lev nu - dö sen
Det har varit mycket jobb på sista tiden. Allting som jag lovat om att inte låta jobbet följa med hem, om att prioritera de jag älskar mest och ja du vet allt sånt har försvunnit för en stund. Jag har varit en drömanställd på sista tiden. Jag har varit
på plats många timmar och alla de där timmarna har jag gjort mer än vad som förväntas av mig. Jag har hanterat kaos och jag har förhindrat kaos. En del av kaoset har jag bidragit till, så att jag kan ta med mig:"detta har jag lärt mig kunskap".
Förra året lärde jag mig sova, sent kan tyckas, det tog 30-år. Nu när jag jobbat mer än normalt har det första jag har märkt, förutom att jag inte svarar när det ringer eller hinner vara den vän/syster/dotter/släkting jag vill, är att sömnen blir drabbad.
Det är häftigt med sömn, den och kroppen ljuger inte. Att inte lyssna på sin kropp & sina stress signaler ger oss omedlebar effekt: skärp dig nu, så att du kan leva nu och dö sen!
Jag lovar inte att det blir bättre imorgon, men jag lovar att det kommer att bli bättre med tiden. Jag tror att för att förhindra ohälsa behöver vi lära oss att sätta gränser. Om du väljer att jobba som en galning en period, så måste du sluta i tid, innan
det blir för mycket. Du måste veta dina gränser. Om organisationen har fel och gör fel, så måste du ha rätt och göra rätt i förhållande till dina gränser. Du vet de bäst, ingen annan. Lev nu - dö sen, okej?
Var rädd om er! Ni är bäst!
