Din historia
"Man kan inte skriva om sin historia, men man kan försonas med den"
Patricia Tudor-Sandahl
Jag minns hur hallbelysningen såg ut mot de röda garderoberna under vårt telefonsamtal, ett dovt ljus i min trivsamma lilla etta på 24 kvadrat. Den var nyrenoverad och det fanns en ´smartförvaring för studenter anda´ som passade mig perfekt. Studentbostäder hade troligtvis fått köpa in ett större parti av de röda garderoberna billigt, men trots sin klara färg skapade de en hemtrevlig atmosfär och så var de platsbyggda och nya. Min etta var möblerad så att man skulle kunna socialisera. Den låg på bottenplan men utan direkt insyn, det stora fönstret vätte mot en innergård där få passerade. Jag minns att jag i början av telefonsamtalet tänkte att detta var ett meningslöst samtal, men eftersom våra samtal var sällsynta lät jag den andra prata. Jag hade tidigare verkligen velat ha ett förlåt, men alla förlåt jag hade fått handlade om den andres dåliga samvete och ingenting om mig. Jag hade därför gett upp om ett genuint förlåt, men svarade i alla fall. Så från ingenstans kom ett genuint förlåt riktat till mig. Jag kunde inte ta emot den. Ursäkten följdes av beröm till mig som person, det kändes som floskler mot mitt krossade hjärta. Där och då med halljuset som lyste upp de röda garderoberna försonades jag inte. Jag var mitt uppe i historien som jag tyckte att den andre försatt mig i och som den andre redan gått vidare från.
Senare har jag förstått att det genuina förlåtet hjälpte försoningen på vägen. Försoning förlåter även vår egen del av historien och smeker sin varma famn om oss genom att sluta fördela skuld.
I min nuvarande relation är tillit vår vardag och vi väljer varandra varje dag. Jag är lycklig över att leva i en relationen full av tillit. Vissa säger att tiden läker tidigare sår, trots att tiden är fantastisk är försoning men vår historia ett aktivt val. Min nuvarande tillitsfulla relation är den bästa relation jag befunnit mig i. Vi gör varandra till den bästa versionen av oss själva. Ibland när jag glömmer att jag har försonats med min tidigare historia, som inte har med dig att göra, kan jag bli rädd för otrohet. Rädd att otillräckligheten bara gäller mig. Jag glömmer att ofullkomligheten ligger i vårt DNA, för att påminna oss om att vi behöver varandra. Att idag leva i en tillitsfull relation gör mig glad varje dag. Jag ser fram emot att få skriva morgondagens nya historia med min hand i din hand, tillsammans. Om jag behöver ska jag påminna mig själv om att jag har försonats med min tidigare historia för länge sen.
