Positivttindrande

Det är intensivt att vara människa & inte vara maskin. Det är både besvärligt, härligt & ibland obegreppbart. 

Jag har under hela det här året varit extra i intresserad & fascinerad av hjärnan. Jag har precis läst "hjärnan på jobbet" av David Rock & den kan jag verkligen rekommendera. 

Vad menar jag med att vi inte är maskiner, i tider av både digitaliseringen & AI? Jag menar precis som jag skriver, vi är inga maskiner. 

Jag kollar på siffrorna som det är människor bakom. Hur effektiv går det att vara? Vad är siffra, vad är människa?  Hur bra man än strukturerar har effektiviteten en gräns. Jag kan ha fel, precis som med att vi en dag kanske blir maskiner, utbytta & effektiviserade till max. Jag försöker greppa den ogreppbara känslan, sätta ord på den och ännu en gång konstatera jag att jag längtar ut. Men mest längtar jag hem. På mellanlandningen längtar jag hem i hela min kropp, så där som bara en känslomänniska kan göra. Min kollega föreslog att vi skulle köpa en lyxkaffe, vi gjorde det & det blev bättre. Snart är jag hemma igen för en helg med vänner & fam, övertygad om att framtiden är vår!