Positivttindrande

Idag har jag lärt mig att det är bättre att ta det lugnt än att inte komma fram alls.

Ibland stannar ens världen till i någon sekund. En sekund av tur. Josse har länge klagat på att jag cyklar för snabbt. Jag skulle träffa Abeba för vi skulle lyssna på ett föredrag med Jan Eliasson. Innan det tänkte jag att jag skulle hinna lämna ett packet på posten/ICA, jag tänkte däremot inte kompromissa kring min kopp kaffe så precis när kaffet runnit ner och jag slängt ner både coffe-to-go termosen och handväskan i min cykelkorg satte jag mig på min cykel och hade enormt bråttom!! Det jag tänkte på i nedförsbacken var inte min höga hastighet utan på hur skönt det var att solen sken. Jag hade alldeles, alldeles för hög fart när jag körde rakt ut i den lilla korsningen (det är hus innan så man måste stanna för att se om det kommer någon) Jag stannade inte. När jag väl var inne i korsningen och tittade åt höger såg jag att det var en bil inne i korsningen. Ingen av oss hinner stanna. Men världen stannar till lite grann efteråt. Det var helt otroligt att vi inte krockade. Hans front snuddade nästan mig. Det var så nära. Jag har aldrig varit så nära en kollision förut. Det var två killar som var ute och gick och de stannade och frågade hur det gick, även föraren stannade. Hela min världen stannade till en liten sekund.  Ingen av oss fyra förstod hur det hela hade kunnat gå så bra. Men det gick bra. Jag hade en enorm tur. Jag har även lärt mig något, att respektera trafiken och att det är bättre att ta det lugnt än att inte komma fram alls. Killarna tyckte att jag skulle andas lite & jag kändes mig enormt lycklig över att jag faktiskt kunde andas...Skyddsänglar finns, testade deras reaktionsförmåga idag, tack!!