Jag vill prata om sommarängar
Men det kan jag inte, för i ett av världens mest jämställda länder så mördas kvinnor i sina nära relationer. Vi måste börja belysa och benämna problemet för vad det verkligen är: ett struturellt kvinnoförakt som vi aldrig kan tolerera. Vi måste börja tidigt och ge våra barn och ungdomar en annan bild av hur vi beter oss mot varandra. Vi behöver presentera en jämställd värld på riktigt, fri från våld, för dem, en annan värld än den de får se nu. Det finns ingen mansroll där våld är lösningen, våldet är kaos. Vi kan aldrig acceptera ett samhälle med strukturer som låter kvinnoföraktet fortgå. Vi behöver säga ifrån, lära om, utbilda oss, upplysa oss och sluta förmedla nidbilder av kvinnor och män. Våra barn förtjänar bättre, de kan bättre. Jag kan inte prata om sommarängar, för jag måste prata om att vi alla behöver bidra til att vara en motkraft mot kvinnoföraktet. Jag älskar sommarängar, men jag älskar kvinnor mer. En dag ska jag bara prata om sommarängar, då inga män mördar kvinnor. Då har vi förändrat de strukturella strukturerna som sprider och bidrar till kvinnoföraktet. Jag tänker bli gammal, det är tur, för förändring tar tid, men detta är akut, för inte en enda man till får mörda en kvinna! Det är vårt gemensamma ansvar att se till att samhället i god tid kan förhindra män från att mörda kvinnor. Det är vårt gemensamma ansvar att förändra sturkturerna så att våld aldrig brukas och att kvinnoföraktet upphör. Samtliga män som har mördat en kvinna bär själva det fulla ansvaret för sin gärning, men det går inte att se de som enskilda galningar, utan det är strukturellt problem som behöver åtgärdas på samhällsnivå, inget kvinnoförakt ska tillåtas spridas.
Sommarängar ni vet, en dag.