Ställa mig i hunden - yoga
Jag övervägde om jag helt skulle skippa det i mörkret på cykeln på glashala vägar mellan moppar, taxibilar, sparkcyklar och nämnde jag ens alla bilister?
Irritationen över bristen på cykelvägar är extra påtaglig när man har bråttom.
Men det finns någonting i mig som aldrig ger upp så även denna gång.
När jag väl kom fram var jag riktigt sen, men Johanna och Abeba hade tagit fram en yogamatta till mig och gjort en plats till mig nära ingången så jag kunde ställa mig i hunden och smälta in i gruppen. Jag fylldes av en sån värme över att ha så fina
vänner.
Ibland är det kaos men det blir bra till slut, speciellt vill jag påminna om att tillsammans med andra blir vi bättre, gladare och starkare
Tack!
