Döden är oåterkallelig
Det går inte att ändra sig.
Jag tänker så mycket på det i och med den fruktansvärda våldsvåg & mord som pågår i Stockholm bland kriminella gäng just nu. De är unga, vissa ungdomar å till och med barn. Jag säger till Fredric att de borde prata med varandra
istället. Han tittar på mig och hans blick skvallrar om att han tycker att jag låter naiv.
Det är genom dialog och kommunikation vi löser konflikter på bästa sätt, säger jag. Han håller med. Vi hör om ännu en skjutning, i Solna denna gång. Ett liv har släckt och är oåterkalleligt, med dialog hade det inte varit det. Jag följer nyheterna noga
och fylls av en frustration och att det cirkulerar så mycket vapen, vi måste älska varandra å inte hata. Åtminstone måste vi kunna kommunicera till varandra vad hatet beror på, så att vi kan lösa det på andra sätt än våld, genom konstruktiva samtal.
Ni får kalla mig naiv men det är min övertygelse.
Sluta skjut - livet är glittrande och så stort.
Vad rymmer ett liv?
Om ni mördande varandra i ung ålder får ni inte veta. Det finns andra sätt att lösa svåra saker på, som ej är oåterkalleliga.